Titel: The Raven Boys
Författare: Maggie Stiefvater
Serie: The Raven Cycle #1
Utgivningsår: 2012
Förlag: Scholastic Press
Utläst: 6 Juni 2015
Handling:
“There are only two reasons a non-seer would see a spirit on St. Mark’s Eve,” Neeve said. “Either you’re his true love . . . or you killed him.”
It is freezing in the churchyard, even before the dead arrive. Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk past. Blue herself never sees them—not until this year, when a boy emerges from the dark and speaks directly to her. His name is Gansey, and Blue soon discovers that he is a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble. But Blue is drawn to Gansey, in a way she can’t entirely explain. He has it all—family money, good looks, devoted friends—but he’s looking for much more than that. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents all the privilege around him; Ronan, the fierce soul who ranges from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher of the four, who notices many things but says very little. For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She never thought this would be a problem. But now, as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure anymore.
Omdöme:
Den här boken har legat på min att-läsa-lista otroligt länge. Jag har verkligen bara hört bra saker om den här serien och var helt övertygad om att jag skulle älska den! Men tyvärr så blev jag lite besviken…
Den här serien har en ganska blandad handling. Egentligen så handlar den inte så mycket om det som står i handlingen och efter ca 100 sidor så kändes det för mig som att den började byta handling en hel del vilket jag tyckte var lite synd då jag verkligen tyckte att det var intressant.
Jag gillade karaktärerna i boken, även om jag tyvärr inte var like förtjust i dem som jag vet att många andra är. Jag gillar huvudpersonen Blue även om jag tycker att hon ändrade åsikt om ”korppojkarna” lite väl fort och jag hade gärna sett deras relation utvecklas ännu lite långsammare. Jag gillar Gansey, Ronan, Adam och Noah men på olika sett och Gansey är hittills min favorit. Jag tyckte att romansen mellan Blue och Adam utvecklades i en bra takt även om jag inte riktigt tyckte att de passade bra tillsammans…
Den här boken är ganska långsam men till skillnad från många andra så tycker jag att den är mest långsam mot mitten. Men det här känns inte som den typ av bok som man läser för spänningen och fartens skull, utan för karaktärerna och handlingen.
Måste tillägga att jag fullkomligt älskar alla omslagen i den här serien!! Den här boken är troligtvis den finaste boken jag äger!
Det känns som att den här recensionen blev mer negativ än vad jag hade tänkt mig, och missförstå mig inte för jag gillar den här boken, även om jag inte gillade den lika mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag hade egentligen tänkt att jag troligtvis inte skulle läsa fortsättningen men jag känner att jag kanske läste fel bok vid fel tillfälle. Jag ser en hel del potential i den här serien och det känns verkligen som den typ av bok som jag skulle kunna gilla. Därför beställde jag fortsättningen The Dream Thieves för några dagar sedan och jag tänkte börja läsa den så snart som den kommer!
Spoilersektion (markera för att läsa) ↓
- Det absolut bästa med den här boken enligt mig är profetian om att Gansey kommer att dö. Kändes verkligen intressant att läsa om det och jag ser verkligen fram emot att se hur det hela slutar även om jag verkligen inte vill att Gansey ska dö. Det känns som att vad som helst kan hända.
Mest intressanta karaktär: Blue eller Gansey
Mitt betyg: 6,7/10 stjärnor
Minnesvärt citat: “She wasn’t interested in telling other people’s futures. She was interested in going out and finding her own.”
the heaven of books 