The Unbecoming of Mara Dyer

The Unbecoming of Mara DyerTitel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #1
Utgivningsår: 2011
Förlag: Simon and Schusters Books for Young Readers
Utläst: 21 Januari 2015

Handling:
Mara Dyer believes life can’t get any stranger than waking up in a hospital with no memory of how she got there. It can. She believes there must be more to the accident she can’t remember that killed her friends and left her strangely unharmed. There is. She doesn’t believe that after everything she’s been through, she can fall in love. She’s wrong.

Omdöme:
Först och främst vill jag ursäkta över att den här, precis som många andra kommande recensioner, är väldigt sena. Detta beror på att jag i början av året knappt bloggade någonting alls och därmed inte skrev några recensioner. Men nu under de kommande månaderna så kommer jag troligtvis hinna skriva alla recensioner som jag har att skriva. Men nog om det, det är ju boken som jag ska diskutera.
Jag har under en väldigt lång tid velat läsa den här boken, och tillslut skrev jag upp den på min önskelista förra julen. Jag kom ganska snabbt på att om jag inte fick den, så skulle jag troligtvis inte köpa den (varför vet jag inte, det var bara en känsla jag fick).  Därför var det verkligen tur att jag fick den, för detta var någonting som man absolut inte vill missa.

Detta är en rätt så mörk bok med bland annat hallucinationer. Jag tror att detta är en av anledningarna till varför den för mig blev helt omöjlig att släppa och jag satt som fastklistrad vid den.

Av någon anledning så tycker jag verkligen om huvudpersonen Mara, nu var det ett tag sedan som jag läste denna men vad jag kommer ihåg så störde jag mig inte på henne. Jag tycker även om Noah väldigt mycket och jag tycker verkligen att Noah och Mara passar bra tillsammans! Jag tycker även om Maras bröder, framförallt hennes storebror och hennes band till dem!

Den här boken var verkligen suverän från början till slut och jag tröttnade aldrig. Boken höll inte alltid ett superhögt tempo men även de lite lugnare scenerna tyckte jag väldigt mycket om. Jag tror att det handlar om att jag trivdes mycket bra med huvudpersonen.

Jag fullkomligt älskar den här boken och kan verkligen rekommendera den! Med tanke på att jag redan läst de kommande böckerna så bör recensioner på dem komma inom kort!

Mest intressanta karaktär: Mara
Mitt betyg: 10/10
Minnesvärt citat: “Thinking something does not make it true. Wanting something does not make it real.”

Annonser

Eleanor & Park

Eleanor & ParkTitel: Eleanor & Park
Författare: Rainbow Rowell
Utgivningsår: 2012
Förlag: St. Martin´s Press
Utläst: 4 Augusti 2014

Handling:
Two misfits. One extraordinary love.
Eleanor… Red hair, wrong clothes. Standing behind him until he turns his head. Lying beside him until he wakes up. Making everyone else seem drabber and flatter and never good enough…Eleanor.
Park… He knows she’ll love a song before he plays it for her. He laughs at her jokes before she ever gets to the punch line. There’s a place on his chest, just below his throat, that makes her want to keep promises…Park.
Set over the course of one school year, this is the story of two star-crossed sixteen-year-olds—smart enough to know that first love almost never lasts, but brave and desperate enough to try

Omdöme:
Hela världen har länge hyllat den här boken och jag blev därför väldigt nyfiken på att läsa den och se om jag skulle älska den lika mycket som alla andra gör. Dock måste jag tyvärr säga att vissa bitar av boken gjorde mig lite besviken.

Detta är en kärlekshistoria som utspelar sig 1986 då två 16-åringar träffas på en skolbuss. Jag gillar verkligen den simpla handlingen och jag tycker att den utvecklas väldigt bra.

Eleanor är tjejen med den udda klädstilen som hela skolan uppfattar som konstig. Park är den tystlåtna killen som helst inte drar åt sig uppmärksamhet. Jag älskade dem båda, de var utstötta men de tog hand om varandra och de viktigaste för dem är att de får vara tillsammans. Kärleken som uppstår mellan dom känns mycket verklig och den utvecklas sakta till skillnad från många andra böcker.

Detta är en väldigt lugn bok med ett långsamt tempo, men det gör ingenting, för att den är så fin och karaktärerna känns så verkliga.

Det som störde mig och gjorde att bokens betyg blev betydligt mycket lägre var slutet. Boken slutar så mitt i och det är många frågor som jag aldrig får svar på, jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning så att man får veta vad det var som hände sen.

Hur som helst då var detta en riktigt bra bok, tyvärr älskade jag den inte på samma sätt som jag vet att många andra gör. Men jag ser verkligen fram emot att läsa författarens andra böcker, framför allt Fangirl. Jag kan verkligen rekommendera att ni läser den här, för att den fick mig att tänka och se saker från ett annat perspektiv.

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • Usch, jag avskydde verkligen Richie genom hela boken. Han var verkligen hemsk och jag tyckte att det var så svagt av mamman att stanna med honom trots att han misshandlade henne och fick barnen att må dåligt.
  • Varför var Tina och Steve så schyssta mot Eleanor när hon bestämde sig för att rymma hemifrån? Det var väl Tina som spolade ner Eleanors kläder i toaletten?
  • Det var så oerhört irriterande slut, även om jag förstod att Eleanor inte kunde stanna kvar hemma efter att hon fick reda på att det var Richie som skrivit de fula orden till henne. Eleanor och Park fick aldrig ett riktigt avsked och jag förstod inte varför hon aldrig kontaktade Park, allt kändes så himla hjärtkrossande. Jag lämnades med en massa lösa trådar efter att jag läste ut boken. Träffades Eleanor och Park någonsin igen? Vart tog Eleanors familj vägen efter att de lämnade staden, försökte de kontakta Eleanor? Vad hände med Richie, var det någon som någonsin fick reda på att det var han som skrev allting? Jag har en massa frågor och jag har hört att det kanske kommer en uppföljare till den här boken, jag hoppas verkligen att det ryktet är sant…

Mest intressanta karaktär: Eleanor
Mitt betyg: 7,5/10
Minnesvärt citat: “Eleanor was right. She never looked nice. She looked like art, and art wasn’t supposed to look nice; it was supposed to make you feel something.”

Paper Towns

Paper TownsTitel: Paper Towns
Författare: John Green
Utgivningsår: 2008
Förlag: Dutton
Utläst: 17 juli 2014

Handling:
Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs back into his life—dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge— he follows. After their all-nighter ends, and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues— and they’re for him. Urged down a disconnected path, the closer he gets, the less Q sees the girl he thought he knew.

Omdöme:
Efter att ha läst fantastiska The Fault in Our Stars så ville jag läsa mer av John Green. Jag började då med den här boken då jag hört att så många har älskat den. Jag tror att jag jämförde den lite för mycket med The Fault in Our Stars för att jag blev tyvärr lite besviken…

Quentin bor granne med den mystiske Margo och han ser det som hans mirakel. De umgicks ofta när de var små och ända sedan dess så har han haft en förälskelse på henne. När Margo ber Quentin att följa med på ett galet äventyr så gör han det, men dagen efter så har Margo försvunnit och Q inser att det finns ledtrådar som är lämnade till honom.

Jag gillade många utav karaktärerna i den här boken. Quentin hade jag dock lite svårt för emellanåt, hans besatthet av att hitta Margo kändes lite överdriven. Det klart att han dras in i det men det kändes som om att han struntade i allt annat och bara ägnade sin tid åt att hitta henne. Margo var en ganska speciell karaktär som jag tyvärr irriterade mig på ibland. Ben är nog min favoritkaraktär i den här historien, jag bara älskar hans humor. Radar och Lacey tyckte jag också mycket om.

Det som var ljuspunkterna i den här boken var humorn, jag fullkomligt älskade den! Ben, Radar, Lacey och Quentin tillsammans var så himla roliga och jag njöt av varenda scen med dem. Utan den humorn så hade boken fått ett betydligt lägre betyg.

Bokens tempo var ganska växlande, ibland upplevde jag att den var väldigt seg. Men för det mesta så flög sidorna fram för att humorn och karaktärerna var så himla härliga. De sista 100 sidorna var även de bästa och jag älskade när de började komma mot slutet för att många delar utav slutet var så himla roliga.

Jag kan rekommendera den här boken till den som vill ha en emellanåt extremt rolig och lättsam bok! Jag gillade den här verkligen och jag ser fram emot att fortsätta läsa John Greens böcker, tror att det blir Looking for Alaska nästa gång.

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • I slutet så verkade det som om att Margo inte ville bli hittad även om hon hade lämnat ledtrådarna. Det var lite förvirrande och jag blev rätt så irriterad på henne då. 
  • Resan som Quentin, Ben, Radar och Lacey gjorde i slutet var såååå bra! Humorn var på topp genom hela den delen och jag njöt som bara den. Det var faktiskt den delen som höjde det hela och utan den hade det nog blivit ett lägre betyg. 

Mest intressanta karaktär: Margo
Mitt Betyg: 8/10
Minnesvärt citat: “That’s always seemed so ridiculous to me, that people want to be around someone because they’re pretty. It’s like picking your breakfeast cereals based on color instead of taste.”

Pivot Point

Pivot PointTitel: Pivot Point
Författare: Kasie West
Serie: Pivot Point #1
Utgivningsår: 2013
Förlag: Harper Teen
Utläst: 9 juli 2014

Handling:
Addison Coleman’s life is one big “What if?” As a Searcher, whenever Addie is faced with a choice, she can look into the future and see both outcomes. It’s the ultimate insurance plan against disaster. Or so she thought. When Addie’s parents ambush her with the news of their divorce, she has to pick who she wants to live with—her father, who is leaving the paranormal compound to live among the “Norms,” or her mother, who is staying in the life Addie has always known. Addie loves her life just as it is, so her answer should be easy. One Search six weeks into the future proves it’s not. In one potential future, Addie is adjusting to life outside the Compound as the new girl in a Norm high school where she meets Trevor, a cute, sensitive artist who understands her. In the other path, Addie is being pursued by the hottest guy in school—but she never wanted to be a quarterback’s girlfriend. When Addie’s father is asked to consult on a murder in the Compound, she’s unwittingly drawn into a dangerous game that threatens everything she holds dear. With love and loss in both lives, it all comes down to which reality she’s willing to live through . . . and who she can’t live without.

Omdöme:
Jag har hört en hel del bra om den här boken och det var det som fick mig att vilja läsa den. Det var precis vad jag var sugen på så att läsa den nu under sommaren var helt perfekt!

Jag har faktiskt aldrig läst en bok som utspelar sig i framtiden, eller jag har ju läst en del dystopier som utspelar sig i framtiden, men jag har aldrig läst en bok om någon som kan se framtiden innan hon har hunnit uppleva den. Det var väldigt intressant att läsa om detta och det var verkligen en annorlunda bok. Addisons föräldrar skiljer sig och pappan ska flytta till en annan stad, då vill hon givetvis se vilken framtid som verkar bäst och det är här det hela börjar. Vartannat kapitel får man läsa om livet med mamman och vartannat med pappan. Sedan vävs allting ihop och man börjar ana mer och mer och det blir bara så bra.

Jag tycker verkligen om Addison, hon känns så härlig och dessutom älskar hon böcker. Trevor kändes helt perfekt, han är så trevlig och snäll och han både tecknar och läser. Han kändes så ödmjuk. Duke tyckte jag inte om särskilt mycket, han är den typiska snygga killen som spelar fotboll och är populärast i hela skolan, jag har läst om så många liknande karaktärer att jag hade svårt att uppskatta honom. Laila tyckte jag om, hon och Addison var så olika men ändå så hörde dom ihop.

Själva världen där alla människor hade olika förmågor var så himla intressant, jag älskade att läsa om den och jag hoppas att man får reda på ännu mer om den i nästa bok.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken till den som vill ha en spännande bok nu under sommaren!! Jag har redan beställt hem fortsättningen så att jag ser verkligen fram emot att avsluta serien!

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • Usch, mot slutet när man insåg att inget utav de två valen slutade något bra.. Dock var det bra att hon valde att Laila skulle överleva även om hon då valde att glömma Trevor. Blev så himla ledsen när Addison insåg att hon skulle bli tvungen att glömma honom. Har dock hört att han kommer att vara med i nästa bok så jag ser verkligen fram emot att läsa den. 
  • Trodde hela tiden att Poison skulle mörda Laila, hade ingen aning om att det till slut skulle vara Ben som stod bakom mordet. Addison hade ju lite problem med honom men jag trodde bara att hon överreagerade och att det inte var något fel med Ben, men tänk så fel jag hade…
  • Blev så himla irriterad över att Duke och hans kompisar skadade människorna från den normala världen under fotbollsmatcherna. Det bevisar ju egentligen bara att de inte alls har någon talang utan att de måste skada de andra för att vinna. Dessutom borde ju Duke ha fått väldigt dåligt samvete när Trevor kom fram och sa att de hade gjort bra ifrån sig. Stackars Trevor…

Mest intressanta karaktär: Addison
Mitt betyg: 10/10
Minnesvärt citat:“My bookcase is all yours.”
I walked to the door. ”I’ve just decided that those are my favorite five words in the world.” 

Don’t Look Back

Don´t Look BackTitel: Don’t Look Back
Författare: Jennifer L. Armentrout
Utgivningsår: 2014
Förlag: Hyperion
Utläst: 24 juni 2014

Handling:
Samantha is a stranger in her own life. Until the night she disappeared with her best friend, Cassie, everyone said Sam had it all-popularity, wealth, and a dream boyfriend. Sam has resurfaced, but she has no recollection of who she was or what happened to her that night. As she tries to piece together her life from before, she realizes it’s one she no longer wants any part of. The old Sam took ”mean girl” to a whole new level, and it’s clear she and Cassie were more like best enemies. Sam is pretty sure that losing her memories is like winning the lottery. She’s getting a second chance at being a better daughter, sister, and friend, and she’s falling hard for Carson Ortiz, a boy who has always looked out for her-even if the old Sam treated him like trash. But Cassie is still missing, and the facts about what happened to her that night isn’t just buried deep inside of Sam’s memory-someone else knows, someone who wants to make sure Sam stays quiet. All Sam wants is the truth, and if she can unlock her clouded memories of that fateful night, she can finally move on. But what if not remembering is the only thing keeping Sam alive?

Omdöme:
Jag har hört en hel del positiva saker om författarens serie Lux, och även om jag länge har planerat att läsa den så har det inte blivit av. Men när jag sen hörde talas om att författaren skulle släppa en ny ensamstående bok, så ville jag genast läsa den. Jag läste om handlingen och den verkade intressant men det var faktiskt främst för det fantastiska omslaget som jag köpte den.

Konceptet skulle jag inte säga är särskilt unikt, man har ju hört om liknande böcker många gånger förr. Minnesförluster, försvunna människor, hallucinationer, två bästavänner, populära personer, osv… men eftersom att jag faktiskt inte har läst någon utav alla dessa böcker med denna handling så tyckte jag om boken mycket och störde mig inte särskilt mycket på det.

Karaktärerna var helt okej och även om jag ibland störde mig på dem så gick det bra ändå. Innan Samantha fick minnesförluster så var hon en riktigt taskig men populär tjej, som jag verkligen inte tyckte om. Varje gång som Sam fick tillbaka en bit av sitt minne och fick reda på lite mer om sig själv så skämdes hon över den som hon brukade vara, och just den utvecklingen tyckte jag så mycket om. Den nya Sam var så mycket bättre och man såg en klar skillnad. Carson tyckte jag mycket om men ibland så kunde jag bli riktigt irriterad när han alltid skulle vara så ”perfekt” att det kändes lite otrovärdigt. Ju mer man fick lära sig om Cassie desto intressantare blev det.

Hela boken hade ett väldigt spännande tempo och jag blev aldrig uttråkad, man väntade hela tiden på att få reda på mer. Själva mysteriet var väldigt intressant och det kändes omöjligt att ta reda på vad det var som faktiskt hände den dr kvällen. När jag väl fick reda på vem det var som stod bakom det hela så blev jag väldigt chockad och jag hade aldrig kunnat lista ut det.

Jag kan rekommendera den här boken till alla som vill ha en otroligt spännande bok att läsa nu under sommaren!!

Spoilersektion (markera för att läsa)

  • Blev lite besviken över att Samantha aldrig riktigt sa ifrån när hennes vänner behandlade de andra eleverna så dåligt, det hade känts bättre om hon faktiskt stod upp för sig själv och sina åsikter.
  • Herregud, jag blev helt chockad när jag fick reda på att Samantha och Cassie var systrar. I början när Sam berättade att de två var så himla lika så tänkte jag en snabb tanke att de kanske skulle kunna vara systrar, men den tanken släppte jag snabbt och tänkte inte mer på det.
  • Jag hade aldrig kunnat lista ut att det var Samanthas pappa som var mördaren. Jag som faktiskt tyckte om honom så mycket… Dock kändes det inte så trovärdigt att han hade ”råkat” knuffa Cassie ner för klippan. Och varför var pappan vid stugan där överhuvudtaget? Hade Cassie bett honom om att komma? För att han bestämde sig för att åka dit och tjuvröka mitt i natten precis samtidigt som Cassie var där verkar lite orimligt.

Mest intressanta karaktär: Cassie
Minnesvärt citat: “My memories were dangerous, but they were also the key to the truth.”
Mitt betyg: 8,5/10

 

Rebel Belle

Rebel BelleTitel: Rebel Belle
Författare: Rachel Hawkins
Serie: Rebel Belle #1
Utgivningsår: 2014
Förlag: Putnam Juvenile
Utläst: 18 Juni

Handling:
Harper Price, peerless Southern belle, was born ready for a Homecoming tiara. But after a strange run-in at the dance imbues her with incredible abilities, Harper’s destiny takes a turn for the seriously weird. She becomes a Paladin, one of an ancient line of guardians with agility, super strength and lethal fighting instincts.
Just when life can’t get any more disastrously crazy, Harper finds out who she’s charged to protect: David Stark, school reporter, subject of a mysterious prophecy and possibly Harper’s least favorite person. But things get complicated when Harper starts falling for him—and discovers that David’s own fate could very well be to destroy Earth.

Omdöme:
Den här boken kom ut i år under April och den blev snabbt omtalad världen över. Jag har hört mycket gott om hennes tidigare böcker också och jag blev snabbt intresserad, och nu har jag äntligen läst den!!

Jag tycker att den här bokens koncept påminner värdigt mycket om första boken i Percy Jackson serien och jag kom att tänka på den boken många gånger under läsningens tid. Men detta störde mig faktiskt ingenting, jag tyckte om Rebel Belle väldigt mycket och boken har även sina helt unika delar.

Jag gillade Harper ända från början och jag kände mig väldigt bekväm med både hennes berättarröst och hennes personlighet. David var helt okej, om jag ska vara helt ärlig så tänkte jag inte så mycket på honom när jag läste boken. Romansen mellan Harper och David uppstod i en lagom takt och inte sådär på en gång som i många andra böcker. Bee, Ryan och de andra övriga karaktärerna tyckte jag också var helt okej.

Jag förstod verkligen Harper när hon stod mellan den verkliga världen och den ”övernaturliga.” Hon fick välja mellan att uppfylla några av hennes allra största drömmar eller att göra det som kanske egentligen är bäst. Balansen mellan de två ”världarna” var bra.

Det kändes som om att boken gick väldigt fort att läsa och tempot flöt på väldigt bra! Jag njöt genom hela boken och jag blev så besviken när jag började närma mig dess slut för att jag ville verkligen inte att allt skulle vara över.

Jag vill rekommendera den här boken för alla, främst för de som tyckte om Percy Jackson serien!! Den här boken var verkligen helt fantastisk!!

Spoilersektion (markera för att läsa)

  • Den enda gången som jag blev riktigt irriterad när jag läste var när de precis hade fått tag i Blythe och de satt i bilen på väg till David. Blythe hade ju precis förklarat att hon kunde försvinna och transportera sig till en annan plats. Och ändå så reagerar varken Harper eller David på det utan sätter henne i baksätet utan uppsyn. Det klart att hon skulle försvinna, irriterande…

  • Slutet var väldigt bra tyckte jag. Att det var Harpers fasters dricka som blev ”förgiftad” hade jag inte listat ut utan det kom väldigt oväntat.
  • Stackars Bee, hoppas att hon kommer tillbaka och att de hittar henne! Det var ju väldigt många utav Harpers vänner som fick förmågor där i slutet och jag ser fram emot att se hur det hela utvecklas. 

Mest intressanta karaktär: Harper
Mitt betyg: 10/10
Minnesvärt citat:“I picked up the nearest weapon I could lay my hands on: a stapler. I lifted it, going for “menacing.” I admit it lacked a certain elegance, but hey. It was worth a shot. David placed his hand on my arm and pushed it back down.
“What?”
“Just . . . that’s embarrassing for all of us,” he replied.”

The Fault in our Stars

TfiosTitel: The Fault in our stars
Föfattare: John Green
Utgivningsår: 2012
Förlag: Dutton
Utläst: 31 maj 2014

Handling:
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Omdöme:
Den här boken har jag länge hört talas om och det har bara varit positivt tycke från alla. Men det var nog i samband med filmatiseringen som jag bestämde mig för att läsa den, och det var nog ett utav de bästa besluten jag någonsin tagit!!

Jag har aldrig tidigare läst en bok som fokuserar på cancer men det kändes som om att författaren gjorde ett väldigt bra jobb. Boken är väldigt känslosam men det är inte bara sorgligt, den här boken fick mig att både skratta och gråta och allt kändes så vackert.

Jag totalälskar karaktärerna! Det är så lätt att förstå Hazel och hon känns är en fantastisk huvudkaraktär, jag minns inte en ända gång som jag tvekade. Augustus, måste helt enkelt vara min favorit bland manliga karaktärer hittills, han är så snäll, omtänksam och hjälpsam på en och samma gång och jag tycker om honom så mycket så att det räcker och spiller över. Jag gillade även Isaac och de andra övriga karaktärer.

Den här boken var så himla sorglig och en utav de ända böckerna som jag verkligen gråtit till. Jag ville aldrig att boken skulle ta slut och när den väl gjorde det så kände jag mig så oerhört tom.

Jag skulle kunna tala gott om denna bok i flera århundraden men jag nöjer mig nu. Om du inte har läst denna ännu eller av någon anledning tvekar så kan jag konstatera att du inte behöver fundera längre, just read it!!

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • Hazel och Augustus resa till Amsterdam var helt perfekt, middagen var så himla gullig! Det kändes på något sett bra att Peter Von Houten inte var som de trodde att han skulle vara, att han inte var så ödmjuk och snäll, det skulle ha tappat trovärdigheten om han var precis så perfekt som de hade föreställt sig. 
  • Tyvärr blev jag spoilad redan innan om hur allt skulle sluta innan jag började läsa boken. Men ändå hoppades jag att Augustus och Hazel skulle bli friska och att de skulle få leva resten av sina liv tillsammans. Därför blev jag så himla känslosam när Augustus dog, jag grät och grät och grät och det blev så sorgligt. 
  • Slutet kändes bra trots att jag kände mig så tom. Brevet som Augustus hade skrivit kändes som ett bra avslut. 

Mest intressanta karaktär: Augustus
Mitt betyg: 10/10
Minnesvärt citat: Tror aldrig att jag läst en bok som jag hittat så många citat i, men jag håller mig till några stycken 🙂

”Oh, I wouldn’t mind, Hazel Graze. It would be a privilege to have my heart broken by you.”

“Maybe ‘okay’ will be our ‘always”

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” 

“I´m on a roller coaster that only goes up, my friend.”

“There are infinite numbers between 0 and 1. There’s .1 and .12 and .112 and an infinite collection of others. Of course, there is a bigger infinite set of numbers between 0 and 2, or between 0 and a million. Some infinities are bigger than other infinities. A writer we used to like taught us that. There are days, many of them, when I resent the size of my unbounded set. I want more numbers than I’m likely to get, and God, I want more numbers for Augustus Waters than he got. But, Gus, my love, I cannot tell you how thankful I am for our little infinity. I wouldn’t trade it for the world. You gave me a forever within the numbered days, and I’m grateful.”