Paper Towns

Paper TownsTitel: Paper Towns
Författare: John Green
Utgivningsår: 2008
Förlag: Dutton
Utläst: 17 juli 2014

Handling:
Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs back into his life—dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge— he follows. After their all-nighter ends, and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues— and they’re for him. Urged down a disconnected path, the closer he gets, the less Q sees the girl he thought he knew.

Omdöme:
Efter att ha läst fantastiska The Fault in Our Stars så ville jag läsa mer av John Green. Jag började då med den här boken då jag hört att så många har älskat den. Jag tror att jag jämförde den lite för mycket med The Fault in Our Stars för att jag blev tyvärr lite besviken…

Quentin bor granne med den mystiske Margo och han ser det som hans mirakel. De umgicks ofta när de var små och ända sedan dess så har han haft en förälskelse på henne. När Margo ber Quentin att följa med på ett galet äventyr så gör han det, men dagen efter så har Margo försvunnit och Q inser att det finns ledtrådar som är lämnade till honom.

Jag gillade många utav karaktärerna i den här boken. Quentin hade jag dock lite svårt för emellanåt, hans besatthet av att hitta Margo kändes lite överdriven. Det klart att han dras in i det men det kändes som om att han struntade i allt annat och bara ägnade sin tid åt att hitta henne. Margo var en ganska speciell karaktär som jag tyvärr irriterade mig på ibland. Ben är nog min favoritkaraktär i den här historien, jag bara älskar hans humor. Radar och Lacey tyckte jag också mycket om.

Det som var ljuspunkterna i den här boken var humorn, jag fullkomligt älskade den! Ben, Radar, Lacey och Quentin tillsammans var så himla roliga och jag njöt av varenda scen med dem. Utan den humorn så hade boken fått ett betydligt lägre betyg.

Bokens tempo var ganska växlande, ibland upplevde jag att den var väldigt seg. Men för det mesta så flög sidorna fram för att humorn och karaktärerna var så himla härliga. De sista 100 sidorna var även de bästa och jag älskade när de började komma mot slutet för att många delar utav slutet var så himla roliga.

Jag kan rekommendera den här boken till den som vill ha en emellanåt extremt rolig och lättsam bok! Jag gillade den här verkligen och jag ser fram emot att fortsätta läsa John Greens böcker, tror att det blir Looking for Alaska nästa gång.

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • I slutet så verkade det som om att Margo inte ville bli hittad även om hon hade lämnat ledtrådarna. Det var lite förvirrande och jag blev rätt så irriterad på henne då. 
  • Resan som Quentin, Ben, Radar och Lacey gjorde i slutet var såååå bra! Humorn var på topp genom hela den delen och jag njöt som bara den. Det var faktiskt den delen som höjde det hela och utan den hade det nog blivit ett lägre betyg. 

Mest intressanta karaktär: Margo
Mitt Betyg: 8/10
Minnesvärt citat: “That’s always seemed so ridiculous to me, that people want to be around someone because they’re pretty. It’s like picking your breakfeast cereals based on color instead of taste.”

The Fault in our Stars

TfiosTitel: The Fault in our stars
Föfattare: John Green
Utgivningsår: 2012
Förlag: Dutton
Utläst: 31 maj 2014

Handling:
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel’s story is about to be completely rewritten.

Omdöme:
Den här boken har jag länge hört talas om och det har bara varit positivt tycke från alla. Men det var nog i samband med filmatiseringen som jag bestämde mig för att läsa den, och det var nog ett utav de bästa besluten jag någonsin tagit!!

Jag har aldrig tidigare läst en bok som fokuserar på cancer men det kändes som om att författaren gjorde ett väldigt bra jobb. Boken är väldigt känslosam men det är inte bara sorgligt, den här boken fick mig att både skratta och gråta och allt kändes så vackert.

Jag totalälskar karaktärerna! Det är så lätt att förstå Hazel och hon känns är en fantastisk huvudkaraktär, jag minns inte en ända gång som jag tvekade. Augustus, måste helt enkelt vara min favorit bland manliga karaktärer hittills, han är så snäll, omtänksam och hjälpsam på en och samma gång och jag tycker om honom så mycket så att det räcker och spiller över. Jag gillade även Isaac och de andra övriga karaktärer.

Den här boken var så himla sorglig och en utav de ända böckerna som jag verkligen gråtit till. Jag ville aldrig att boken skulle ta slut och när den väl gjorde det så kände jag mig så oerhört tom.

Jag skulle kunna tala gott om denna bok i flera århundraden men jag nöjer mig nu. Om du inte har läst denna ännu eller av någon anledning tvekar så kan jag konstatera att du inte behöver fundera längre, just read it!!

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • Hazel och Augustus resa till Amsterdam var helt perfekt, middagen var så himla gullig! Det kändes på något sett bra att Peter Von Houten inte var som de trodde att han skulle vara, att han inte var så ödmjuk och snäll, det skulle ha tappat trovärdigheten om han var precis så perfekt som de hade föreställt sig. 
  • Tyvärr blev jag spoilad redan innan om hur allt skulle sluta innan jag började läsa boken. Men ändå hoppades jag att Augustus och Hazel skulle bli friska och att de skulle få leva resten av sina liv tillsammans. Därför blev jag så himla känslosam när Augustus dog, jag grät och grät och grät och det blev så sorgligt. 
  • Slutet kändes bra trots att jag kände mig så tom. Brevet som Augustus hade skrivit kändes som ett bra avslut. 

Mest intressanta karaktär: Augustus
Mitt betyg: 10/10
Minnesvärt citat: Tror aldrig att jag läst en bok som jag hittat så många citat i, men jag håller mig till några stycken 🙂

”Oh, I wouldn’t mind, Hazel Graze. It would be a privilege to have my heart broken by you.”

“Maybe ‘okay’ will be our ‘always”

“As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.” 

“I´m on a roller coaster that only goes up, my friend.”

“There are infinite numbers between 0 and 1. There’s .1 and .12 and .112 and an infinite collection of others. Of course, there is a bigger infinite set of numbers between 0 and 2, or between 0 and a million. Some infinities are bigger than other infinities. A writer we used to like taught us that. There are days, many of them, when I resent the size of my unbounded set. I want more numbers than I’m likely to get, and God, I want more numbers for Augustus Waters than he got. But, Gus, my love, I cannot tell you how thankful I am for our little infinity. I wouldn’t trade it for the world. You gave me a forever within the numbered days, and I’m grateful.”