Dorothy Must Die

Dorothy Must DieTitel: Dorothy Must Die
Författare: Danielle Paige
Serie: Dorothy Must Die #1
Utgivningsår: 2014
Förlag: Harper Collins
Utläst: 14 September 2014

Handling
I didn’t ask for any of this. I didn’t ask to be some kind of hero. But when your whole life gets swept up by a tornado—taking you with it—you have no choice but to go along, you know? Sure, I’ve read the books. I’ve seen the movies. I know the song about the rainbow and the happy little blue birds. But I never expected Oz to look like this. To be a place where Good Witches can’t be trusted, Wicked Witches may just be the good guys, and winged monkeys can be executed for acts of rebellion. There’s still the yellow brick road, though—but even that’s crumbling. What happened? Dorothy. They say she found a way to come back to Oz. They say she seized power and the power went to her head. And now no one is safe. My name is Amy Gumm—and I’m the other girl from Kansas. I’ve been recruited by the Revolutionary Order of the Wicked. I’ve been trained to fight. And I have a mission.

Omdöme: 
Jag har inte sett en enda positiv recension på den här boken bland svenska bokbloggare, alla var besvikna och sa att det inte var värt att köpa den. Men ändå så gjorde jag det, jag blev bara så himla sugen på den här boken, och jag är så glad att jag gjorde det!

Jag har varken läst böckerna eller sett filmen om Oz, men ändå så tyckte jag inte att det var något som helst problem att följa med i handlingen. Detta är även min första retelling och jag ser verkligen fram emot att läsa fler böcker ur det genren.

Amy var en okej karaktär, det klart att det finns klokare och bättre huvudpersoner, men jag är ändå nöjd med att läsa om henne och hennes äventyr i Oz. Varken Peter eller Nox kände jag att jag hann lära känna, man fick ju inprincip knappt någon fakta alls om dom så jag hoppas verkligen att författaren berättar mer om dem i nästa bok. Jag gillade Indigo, även om hon bara var med en bit av början, hon verkade schyst. Dorothy kan man verkligen känna hur hemsk hon faktiskt är och känns äckligt hur vidrig hon är och hur hon behandlar dom omkring henne.

Många tyckte att den här boken var alldeles för lång och utdragen och att dom kunde ha tagit bort flera hundra sidor av boken för att göra den mer intressant, men jag störde mig faktiskt inte alls på att den var särskilt seg, det klart att det fanns sega scener, men inte mer än vad det brukar finnas i böckerna.

Som ni troligtvis redan har märkt så tyckte jag verkligen om den här boken och jag är väldigt glad över att den var bättre än vad alla sa att den var, verkligen en överraskning! Nu ser jag verkligen fram emot att den andra boken i serien, The Wicked will Rise, släpps i slutet av mars nästa år, hur ska jag kunna vänta?

Spoilersektionen (markera för att läsa)

  • Stackars Indigo, trodde inte alls att hon skulle dö, jag trodde bara att hon dog för att sedan återupplivas, men så var det ju tyvärr inte…
  • Undrar vad som hände med Jellia, dog hon verkligen på riktigt? För att hon kom ju tillbaka som ett spöke under balen, men var det bara för den kvällen eller kommer hon att vara ett spöke permanent?
  • Amys känslor för Dorothy var väldigt blandade, ibland så hatade hon henne så fruktansvärt mycket, och ibland kände hon sympati för henne eftersom att de hade ett liknande förflutet. Störde mig lite på att hon inte bara kunde döda henne istället för att vela så mycket. Det slutade ju inte så bra, antar att Dorothy antingen dör i den sista boken eller att hon förändras helt och blir god som hon var förut istället. Men jag tror dock inte att hon kommer dö i nästa bok. 

Mest intressanta karaktär: Dorothy
Minnesvärt citat:“I didn’t know what was worse: to have your shot and screw it up, or to never have had a shot in the first place.”
Mitt betyg: 8,5/10

 

Annonser